Jag blundade och kände dina armar runt mig
jag ryste när våra kroppar pusslades ihop
mina andetag synkroniserades med dina och jag hörde dina viskningar i mitt öra
löften om evig kärlek, löften om närhet och hopp
Vad underbart livet kan vara tänkte jag
(och jag blundade ännu lite hårdare för att slippa att inse att du inte är här)
Andra bloggar om: poesi, dikt, kärlek, skriva
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar