The whole story - Part one

Inte för att jag har någon illusion om att jag har några återkommande läsare som egentligen bryr sig, inte för att jag vill att någon ska tycka synd om mig, inte för att jag vill se ut som ett offer - men, jag behöver reagera - detta är min blogg och mina reaktioner. Jag tror att de flesta har greppat att detta är en anonym blogg, av flera anledningar, men så är det. Och denna historien är även den anonym, sann och anonym, för min skull och för mitt förhållandes skull.

Den bistra sanningen är att ett av mitt livs värsta händelser har inträffat (ooh, dramaqueen) och jag har inte haft möjligheten att gråta ut hos mina närmaste, ett få vänner är införstådda men ingen av dem är de jag egentligen skulle vilja dela med mig till. Kan ses konstigt men det är ren självbevarelsedrift och ren feghet - jag och min sambo har ett liv, vi har våra vänner och våra relationer, det är ofta väldigt trevligt men i detta fallet ett problem.

Men, hursomhelst, om någon har återkommit till denna blogg så har ni säkert förstått att det inte har varit så trevliga veckor för mig, nu kommer sanningen, svart på vitt, lite i taget för jag orkar inte möta allt på en gång.

Vi börjar väl ifrån början, alltid det enklaste.

För ett tag sedan så gick min värld sönder, jag fick kontakt med en för mig helt anonym och okänd tjej. Hejsan hoppsan, helt plötligt händer det, det nästan alla har föreställt sig känslan av men ytterst få får obehaget att uppleva. Jag fick rätt och slätt höra: Hej, jag har haft sex med din pojkvän. Inget man känner för att höra en söndagförmiddag, faktiskt inget man känner för att höra någon dag i veckan.

Min reaktion? Panik såklart, panik för att det ska vara sant, panik för att det inte ska vara sant utan någon galen stalker, panik för att min pojkvän är iväg och i det närmaste onåbar, panik för att det liv som jag älskade och trivdes i helt plötsligt rycktes undan mina fötter.

What to do? Jag ringde min pojkvän, jag smsade och mailade frenetiskt, det första dygnet var som en dimma, en feberyra utan feber, det kändes som ett år innan han äntligen besvarade mina desperata försök till kontakt, jag tror jag ringde 20 gånger trots att jag visste att även om han mot all förmodan hade täckning så hade han ingen möjlighet att svara. Men, tillslut så svarade han, tyvärr får man väl nästan säga, tyvärr.


Andra bloggar om: otrohet, historia, story, känslor, kärlek, förhållande, hat, sorg, bedragen