söndag 2 december 2007

The whole story - Part 2

svaret jag fick, det jakande, det som störtade min värld ännu lite till, visst hade de träffats, visst var det så MEN, det är ju alltid ett men, de hade INTE haft sex. Han betonade och lovade, gång på gång, det var lögn, hon var galen, ville bara förstöra, det var inte sant. De hade inte haft sex.

Att lite på någon i den situationen är inte lätt, att skilja på vad som är sant och vad som inte är sant är i det närmaste omöjligt. Man har å ena sidan sin pojkvän sedan flera år tillbaka, en person som jag har litat på i vått och torrt. Jag har placerat mitt liv i hans händer och han har uppenbarligen missbrukat det förtroendet. Å andra sidan har jag en tjej som är helt främmande, att hon har varit här är uppenbart men hur vet jag att det hon säger är sant, att tjejer kan spåra ur när de inte får som de vill det vet jag - men varöfr skulle hon då vänta i fyra månader?

På något sätt måste jag få veta, då jag inte litar på nån av dem så får jag fråga dem båda och se hur väl det stämmer överens, tyvärr så skilde de sig åt på den biten som var mest avgörande. Men, något sa mig att han ljög, jag bad henne om detaljer och det fick jag, detaljer som var svåra att argumentera emot.

Såklart vet man inte vad man ska tro, att han var långt borta och i det närmaste okontaktbar gjorde inte saken lättare, vi behövde uppenbarligen prata, som tur var insåg han det också och kvällen ägnades mot alla odds åt ett långt långt långt samtal.
Under samtalet så ställde jag honom mot väggen, han fick ett frikort, berätta sanningen - det kan inte bli mycket värre, och fram kröp sanningen och skammen. Sanningen, de hade haft sex, i vår säng, mitt liv mitt hem var helt plötsligt infekterat - hur gör man då?

Jag hatade honom så innerligt, jag hatade honom för det han hade gjort, för att han inte var där så jag knde skrika på honom och slå på honom, jag hatade mig själv för att jag inte gått direkt, för att jag var så feg att jag trots allt stannade kvar. Hur mycket skit kan en människa ta?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

framtiden

Att gå vidare - hur gör man?
Ska man förlåta? Jag har hela tiden kännt så att med rätt bearbetning kan jag gå vidare, lägga allt som hänt bakom mig och fortsätta vårat liv MEN, aldrig att jag kan förlåta, för otrohet är oförlåtligt, eller?
Är det okej att förlåta? jag vet inte riktigt vad jag vill, jag vill bara kunna leva mitt liv, vårt liv.