svaret jag fick, det jakande, det som störtade min värld ännu lite till, visst hade de träffats, visst var det så MEN, det är ju alltid ett men, de hade INTE haft sex. Han betonade och lovade, gång på gång, det var lögn, hon var galen, ville bara förstöra, det var inte sant. De hade inte haft sex.
Att lite på någon i den situationen är inte lätt, att skilja på vad som är sant och vad som inte är sant är i det närmaste omöjligt. Man har å ena sidan sin pojkvän sedan flera år tillbaka, en person som jag har litat på i vått och torrt. Jag har placerat mitt liv i hans händer och han har uppenbarligen missbrukat det förtroendet. Å andra sidan har jag en tjej som är helt främmande, att hon har varit här är uppenbart men hur vet jag att det hon säger är sant, att tjejer kan spåra ur när de inte får som de vill det vet jag - men varöfr skulle hon då vänta i fyra månader?
På något sätt måste jag få veta, då jag inte litar på nån av dem så får jag fråga dem båda och se hur väl det stämmer överens, tyvärr så skilde de sig åt på den biten som var mest avgörande. Men, något sa mig att han ljög, jag bad henne om detaljer och det fick jag, detaljer som var svåra att argumentera emot.
Såklart vet man inte vad man ska tro, att han var långt borta och i det närmaste okontaktbar gjorde inte saken lättare, vi behövde uppenbarligen prata, som tur var insåg han det också och kvällen ägnades mot alla odds åt ett långt långt långt samtal.
Under samtalet så ställde jag honom mot väggen, han fick ett frikort, berätta sanningen - det kan inte bli mycket värre, och fram kröp sanningen och skammen. Sanningen, de hade haft sex, i vår säng, mitt liv mitt hem var helt plötsligt infekterat - hur gör man då?
Jag hatade honom så innerligt, jag hatade honom för det han hade gjort, för att han inte var där så jag knde skrika på honom och slå på honom, jag hatade mig själv för att jag inte gått direkt, för att jag var så feg att jag trots allt stannade kvar. Hur mycket skit kan en människa ta?
Andra bloggar om: otrohet, svek, förhållande, har, kärlek, sorg, förtroende, den andra kvinnan, panik, historia, story, bedragen, känslor
söndag 2 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
av en ren händelse hamnade jag här, hos dig. eller ja, kanske inte av en ren händelse för jag googlade på sökordet "otrohet" och fann då din blogg. dina ord skär i mitt hjärta & tårar rinner på min kind. jag går igenom samma helvete som du. du är inte ensam. jag ställer mig precis samma fråga som du gör; hur går man vidare??? eller rättare sagt, GÅR man vidare? ibland är livet verkligen orättvist... ingen har rätt att ta någon annans tid i anspråk! vill ens kille ha andra tjejer, varsågod men upptag inte min tid! man måste värna om sig själv, ens egen tid, ens liv - vad är jag värd?!?!
finns kärleken så går det mesta att rädda... tror du att det är så?
kram från en annan JD.
Med hela mitt hjärta hoppas jag att det är så. Jag hoppas att det jag satsar på är värt att satsa på. Men jag vet inte, man kan aldrig veta, jag önskar jag kunde.
Skicka en kommentar