Den andra kvinnan (OBS - långt inlägg)

Som jag har skrivit om tidigare så var omständigheterna kring hela den här karusellens början sådana att det var den tredje parten, dvs tjejen, som hörde av sig till mig och erkände alltihopa.

Detta är självklart komplicerat på många sätt, vi pratade såklart väldigt mycket och min ilska mot henne var ganska avslagen, såklart ogillade jag henne stark men arg var jag aldrig - särskillt inte eftersom varje liten del av mig fokuserade på att hata min pojkvän i början. Således så fortsatte vi erkänna varandras existens hon och jag, hon sa hej på msn nån gång och jag hade nån fråga ibland som jag ställde - ingen vänskap men en samexistens.

hela tiden har jag oroat mig för vad som skulle hända när min pojkvän kom hem, efter nogrant snokande visste jag nämligen att hon fanns kvar på hans msn lista.
Jag tror att även han var orolig för detta för han höll sig på behörigt avstånd från MSN väldigt länge, som sagt, jag snokade/snokar och det är jag inte stolt över men jag ångrar det inte heller.

Hursom, när han väl loggade in på msn så kom hon som ett brev på posten, ingen djup konversation men hon gjorde sig tillkänna. Han ignorerade det och sa inget till mig om det förän jag frågade. Arg såklart för att han inte hade sagt något direk,t men, att han ignorerade henne lugnade mig.
Han raderade henne från sin lista men blockerade henne inte, vet inte varför. Hursomhelst så fortsatte hon prata lite löst med mig, jag blev såklart ganska arg för att hon kontaktade honom men jag sa inget om det för det var inte så att hon på något sätt hade lovat mig att inte göra det. Men man kan tycka att efter hela karusellen så kändes det som att hon hade gjort ett val att ställa sig på min sida, då tycker iaf jag att hon borde inse att jag inte var så sugen på att de skulle prata med varandra. Uppenbarligen inte så självklart som jag hade önskat. (Jag hade hellre sett att hon slutade existera, flyttade ännu längre bort än hon bor nu och bosatte sig i någon form av kontaktlös djungel - men, man kan inte få allt.)

Men, att han ignorerade henne var inte slutet vilket jag hade hoppats, hon var förvisso tyst ett bra tag men efter ett par veckor så kom ett sms, till synes oskyldigt opersonligt sms men ändå ett sms. En arg konversation på msn mellan oss och henne följde, att säga oss är mest sanningsenligt för även om det var han som pratade så erkänner jag villigt att jag satt bredvid och dikterade hälften.
Detta skäms jag inte för, i mitt och min pojkväns oskrivna avtal så ingår att hon inte är en del av hans liv, detta tänker jag överse, det får han stå ut med.
Han bad henne, på eget initiativ och på min anmodan, att sluta existera i hans liv, radera nummer och email adress, ingen kontakt för det är inte önskvärt. Hon blev bara arg och konversationen rann ut i sanden.

Under hela processen så var jag aktiv genom honom, jag har inte tagit till orda själv gentemot henne för trots min ilska som uppenbarade sig när hon inte insåg att hon skulle hålla sig borta från honom så kände jag fortfarande tacksamhet. Jag är och kommer förbli tacksam för att hon erkände och på så sätt även sparkade liv i vårt förhållande igen, men för den sakens skull så har hon inget i det att göra.
Men, när hon skrev till honom ännu en gång, och denna gången obcena saker, flörtandes på hög nivå etc, så kände jag att nu får det vara nog. Efter att min pojkvän bett henne dra åt helvete ett flertal gånger och med en uppsjö av ord försökt förklara för henne att hon inte var önskad och att hon skulle försvinna och att hon var ett misstag så loggade jag slutligen in.
Jag tackade för att hon sagt sanningen men förklarade artigt och sansat att hon måste sluta ta kontakt, jag och min pojkvän var inte intresserad av henne längre, hon har inget i mitt och vårt liv att göra.
När hon sen kallade mig sjuk som tog tillbaka honom så blev jag arg, hon hade nämligen sagt till mig att jag skulle förlåta honom och ta honom tillbaka. Det slutade med att jag kallade henne patetiskt och sa att hon skulle dra dit pepparn växer, något over the top men efektivt då vi inte har hört av henne sedan dess. Happy ending for once...

Jag har i efterhand funderat fram och tillbaka på om jag har varit för hård mot henne, hon avr ju trots allt den som sa sanningen. Dock så känns det ibland som att hon försökte sno min pojkvän genom att jag skulle göra slut med honom efter hennes erkännande.
Men, jag ångrar inte att jag till slut höjde rösten mot henne, jag väntade in i det sista men när en människa är så enveten så får hon skylla sig själv. För vad har hon egentligen i vårt liv att göra?

Vad tycker ni, var jag för hård mot henne?

Andra bloggar om: den andra kvinnan, tredje part, ofrivillig trekant, story, långt inlägg, otrohet, process, ilska, arg, dra dit pepparn växer