Har lite på senaste uppvisat en ganska positiv attityd här på bloggen känns det som, ett lugn har infunnit sig. Men bara delvis.
För som det svänger nu har det aldrig svängt tidigare. Jag känenr det så tydligt, ena stunden är lungnet inom mig och i nästa sekund så svartnar det för ögonen, jag känner hur varje ord analyseras sönder, varje blick förljer jag efter. Jag kämpar hela tiden för att övervinna mig själv - för jag vet att jag är löjlig.
Häromdagen bråkade vi, ordentligt, en del smågnabb har det varit på sistone men nu brast det, men inte för mig - för honom. Han sa det som jag fruktat så länge, att han inte orkar mer om jag inte skärper mig snart. Det är så svårt, för jag ser precis vad han menare, jag inser precis vad mina små kommentarer, mina blickar över axeln på hans skärm, mina onödiga reaktioner på hans egentkligen helt oskyldiga skämt.
Jag avundas honom för att han kan gå vidare, det har han alltid kunnat, jag önskar och hoppas att jag kan se och lära - för hans skull, för min skull, för vår skull. Jag älskar OSS.
Andra bloggar om: förhållanden, bråk, gräl, gnabb, ultimatum, svartsjuka, avund, paranoid, kärlek
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
huuuu! "jag orkar snart inte mer om du inte skärper dig snart"... den meningen skar, som en kniv i hjärtat :o( kan nästan känna exakt vad du kände i just precis den där stunden :o( fy alltså! samtidigt förstår jag såklart vad din pojkvän menar... om man ska kunna gå vidare måste man ju någon gång lägga allt åt sidan men hur i hela världen gör man det då?! man kan ju liksom inte bara stänga av, så fungerar inte jag varjefall. fan alltså, vad livet ska vara krångligt ibland...
tack för att du skriver, för att du berättar om dina känslor, era dagar! tack för att din blogg finns! <3
KRAMAR!
Nej - den meningen är inte nådig, men samtidigt så behövdes den. Jag behöve se helheten. Jag hoppas bara att jag kan ta det till mig nu :)
Jag kan känna hur du känner. Det sätt du beskriver dina känslor på påminner mig om något jag känt för länge länge sen. Det gör verkligen så ont att man knappt klarar av det. Men du verkar också vara stark, jag tror att du kommer att dra dig upp från det här.
tack för att du så ärligt skriver om dina känslor och upplevelser. det juag skulle vilja dela med mej om som jag själv dillar med just nu så är det 1. tala i jag-form, mitt liv, det jag vill. 2. ställ upp små saker som du vill göra du håller fast i till varje pris typ promenad. träna på att följa din egen vilja och att bortprioritera honom för dejsjälv 3. hitta en hobby. Det här är det jag fått höra. är seg i startgroparna. men senast idag fick jag den uppenbarelsen.. igen.. att mitt liv inte kretsar kring honom. att oavsett vad jag gör kan jag inte styra hans tankar eller känslor. det är dags för mej att ha lite roligt i livet banne mej väl! för dej också! små små DEJ prioriteringar. skapa ditt liv på dina villkor. säger inte att det är lätt men det är dit jag siktar. lycka till till dej.
puss och kram
Skicka en kommentar