att komma över eller bara gå vidare?

Ett fråga jag fick som svar på min senaste blogg har legat och grott i min hjärna ett tag nu. Jag skulle vilja utveckla det svaret jag gav.

"men samtidigt känner jag någonstans att allt är förstört... kan du också känna så?"

Att komma över och att gå vidare, två helt olika saker. Jag kan nu säga att jag/vi har gått vidare, vi har lagt det som har hänt bakom oss och lever livet framåt. Vi planerar vår resa som vi ska på, vi inreder vårt hem och pratar om framtiden.

Men, att komma över någonting - jag vet inte om jag är kapabel till det. Allt som oftast så blir man påmind om saker, man ser en gammal klasskamrat på stan och naturligt nog så minns man skolåren och klassen. Allt det bra och allt det dåliga, så är det.

Allt som oftast så påminns jag om det som har hänt, något som sägs på teve, något i en bok, något som liknar situationen jag var i etc. Även när man omedvetet stöter på riskområden, saker man egentligen inte tänkt mer på innan, att gå ut och festa, att åka iväg, situationer där jag saknar kontroll.

Min grundläggande impuls är att skrika och slå - att skydda mig själv, att försvinna därifrån till nånting som är lättare, nånting som inte kräver lika mycket av mig, nåting som gör likväl så ont men där jag kan släppa taget och bara fokusera på mig.
Men, i mina mer sansade stunder så vet jag vad jag vill, det finns ett liv jag lever och strävar efter att utforska mer. Jag har gjort ett val, det var inte lätt när jag för flera månader sedan gjorde det valet men jag gjorde det och med det kom både bra och mindre bra saker. Lätta och betydligt svårare saker.

Att komma över, jag tror inte jag är kapabel till det, inte än på ett väldigt långt tag om än nånsin. MEN, att gå vidare, att lära sig hantera sin egen osäkerhet, att välja att lita mer på min sambo än på min paranoia - det har jag gjort.

Och ja, någonstans i mig är nånting sönder - det som fanns innan är förstört men det som ligger i framtiden har knappt börjat, det är det jag är efter, framtiden, något nytt, helt och friskt :)

Läs även andra bloggares åsikter om otrohet, att gå vidare, framtiden, förhållande, förlåta, komma över