tess skrev:
tänk om hon har starka känslor för honom då? det är ingenting hon kan hjälpa utan det är ju din pojkväns fel som släppt in henne i hans liv från början. gjort så att hon har fått känalor, varför skulle hon annars berätta sanningen för dig och sedan fortsätta höra av sig till honom när han har bett henne o låta bli, sätt dig in i hennes situation???
mitt svar:
Jag förstår hur du tänker, att hon är en oskyldig part som faktiskt inte har gjort något fel och därför inte förtjänar min vrede. Detta var även min åsikt, länge så var jag väldigt neutral mot henne. Tacksam för att hon sagt sanningen men några andra överväldigande postiva känslor är svåra att ta till sig när det gäller någon som har gaft sex med din sambo. Så, som jag skrev så lät vi varandra vara basicly. jag kände inget behov av att hävda mig emot henne. Dels för att jag inte ville dra i det mer än nödvändigt men också för att det du påpekar, eventuella känslor från hennes sida, faktiskt redan var utagerat, vi hade berört det och hon hade då uttryckligen sagt att hon inte hade några känslor för honom - när hon nu faktiskt har konstaterat detta (vid flertalet tillfällen) då anser jag att hon har gått över gränsen när hon beter sig som jag beskrev i mitt tidigare inlägg. (Om hon sen ljög när hon sa det, ja, då försvann sympatin pga det.)
Att sen huvudansvaret ligger hos min sambo som var den som initialt faktiskt gjorde fel, det är jag fullt medveten om. MEN jag tänker inte se det som ett unisont problem, jag och min sambo har jobbat hårt för att kunna skilja oss från allt det som har hänt, punkt slut på den fronten.
Så, slutligen, jag tackar henne för hennes ärlighet men jag anser att med hennes handlande så steg hon över gränsen, på ett sätt eller ett annat.
Andra bloggar om: otrohet, the whole story, den andra kvinnan, förhållande, tredje part, kommentar, svar, diskussion
3 kommentarer:
äh! for fuck´s sake! klart att man får vara ARG på den brud som hade sex med ens pojkvän! om det sen inte är hennes fel är väl kanske en sak för hon har ju såklart inga skyldigheter mot dig men ändå liksom! jag säger att du får vara arg, det är min åsikt!
hur har ni det nu? du & din pojkvän? här börjar livet så sakta att återvända till det normala, SÅ skönt! men samtidigt känner jag någonstans att allt är förstört... kan du också känna så?
KRAM! <3
Jag är en helt vanligt tjej som av en slump hamnade här, vilket jag är glad över. Jag skulle först och främst vilja berömma dig för din styrka och ditt tålamod till allt. Du har verkligen försökt att komma till rätta med allt och trots faktumet att din pojkvän var otrogen ändå valt att stanna kvar. Bara det är starkt i sig. Jag tycker absolut inte att du bör känna någon som helst tvivel på att du varit för hård mot tjejen, utan du har konfronterat det på ett väldigt bra sätt. Vet själv inte hur jag skulle ha reagerat om jag befann mig i din situation, men jag vet att jag definitivt inte skulle ha tagit det på ett lika bra och ändå ganska sansat sätt som du. Vid otrohet har den partner som blivit bedragen ofta en tendens att skylla allt på tredje part (tjejen/killen vars partner varit otrogen med), varför är det så egentligen? Tredje part har egentligen inte några skyldigheter gentemot en själv, utan det är ens partner som egenligen är boven i dramat, enligt min mening. Jag tycker att du trots omständigheterna behandlat henne precis så som hon förtjänar, utan överdrivft. Hoppas att allt går bra mellan er och att din partner förhoppningsvis lärt sig att uppskatta dig. Var bara säker i dig själv och förlita dig aldrig HELT på någon annan människa, så ska du se att allt kommer att gå bra. Wish u the best! KRAM! :)
Livet, livet är nog bra nu - det är mycket vardag men på ett bra sätt. Jag tror jag har kommit i fas med mig själv i det stora hela. MEN - någonstans inom mig så är det en liten bit som är trasig, den ligger därinne och gror och gör ingen åverkan en vanlig dag men den stunden när någon säger nått fel, när en antydan görs eller något annat påminner om allt det som har hänt då gör det ont, det gör så fruktansvärt ont och det komemr dfet alltid göra. Det är jag tacksam för, för det betyder att jag inte har blivit helt avtrubbad, än lever jag och än kan jag känna. Men lätt är det aldrig, och det kommer det inte bi heller. Men lättare.
Skicka en kommentar